Lejonhuvad kanin är den nyaste dvärgkaninrasen som förekommer i Sverige. Den kom till Finland på slutet av 1980-talet, och blev godkänd i Nordisk standard 1 oktober 2003. I Sverige sägs det att rasen kom in ungefär 1996 och då från Tyskland.

Kaninen ser ut att ha en lejonman runt huvudet, därav namnet. Långhårig päls ska finnas på kinderna, pannan, nacken och bröstet, övrig päls ska vara av normal längd.  Pälslängden på själva lejonmanen ska vara 5-8 cm.

Rasen är godkänd i samtliga färger. En lejonhuvad kanin väger 1,3 – 1,9 kg.

Här är en av mina avelshonor som jag köpt in. Färgen är Zobel Siames blå.
En del kallar dessa kaniner för Löwen. Det är det tyska namnet och ska inte användas här längre. Vissa säger också ”Lejonkanin” och det är inte heller korrekt att säga.
Och när folk idag pratar om Löwen och Lejonkaniner så rör det sig tyvärr oftast om blandraskaniner med mer eller mindre pälsman runt huvudet. Det finns också några varianter som kallas Teddy och Mini-Löwen osv, detta är sorter som inte är godkända enligt någon standard. En Teddy är otroligt fluffig och ser ut som en dunboll…

För den som gillar Teddykaniner så finns det faktiskt en Teddyklubb där man har som mål att avla och få rasen godkänd enligt standarden!
Lionhead är det engelska namnet och på norska heter de Løvehode… I USA är rasen ännu inte godkänd då man fortfarande har flera arbetsstandarder som olika uppfödare avlar efter.

Här är lite mer allmän information om kaniner;

 Kaninböcker:

Det finns en hel del kaninböcker att köpa. Här är några exempel: (Klicka på bilden så kan du läsa mer om respektive bok)

Sen finns det såklart en hel del bra information att hitta på Internet om kaniner, men framförallt finns det ett ställe jag rekommenderar och det är Kanin-Net!

På Kanin-Net kan man lätt finna all information man kan tänka sig, om våra tamkaniner.

Kanin-Net har funnits sedan 1997 och är utan jämförelse det största och bästa stället på Internet för dig som älskar kaniner av alla typer och slag! Massor av information om olika raser, skötsel, burar, utställningar, kaninhoppning, avel och bilder, m.m.

Och Forumet, med mer än 1500 registrerade medlemmar, ger dig möjlighet att komma i kontakt med andra uppfödare och intresserade och du kan få svar på alla frågor som rör kaniner.

Det finns även ett till bra forum för alla som gillar kaniner och det heter Kanin i Fokus.

Om man vill ställa ut sina kaniner och ha kaniner med stamtavla så måste man vara med i Sveriges Kaninavelsföreningars Riksförbund och där kan man också hitta massor av nytttig information rörande kaniner.

En viktig sak att tänka på för den som är intresserad av att köpa kanin med stamtavla är att från den första januari 2009 så är det endast veterinärer som får öronmärka kaniner och att om du köper en kanin av en seriös uppfödare så ska det medfölja ett intyg från veterinär att kaninen är märkt enligt gällande djurskyddsbestämmelser.

Likaså får man räkna med att det kommer att bli dyrare att köpa en rasren kanin med stamtavla från år 2009, då det kostar några hundra när veterinären öronmärker djuren.

De här kaninerna har jag tänkt behålla och avla vidare på, så de är tyvärr inte till salu.

Det har redan gått sju månader sedan jag bestämde mig för att det var dags att skaffa kaniner igen och jag kan inte påstå att jag kommit så värst långt i planeringen sen dess…

Jag har fortfarande inte bestämt mig helt ännu för vilken ras jag ska välja, tycker det är två ganska coola raser jag fastnat för. Men om jag var tvungen att välja just nu så ligger nog Lejonhuvudskanin bäst till!

Har hört en del om att Jamora ska vara lite mer svårskött vad gäller pälsen? En del säger att de är som Angorakaniner och andra har sagt annat…?

Jag har iallafall påbörjat skisser och beräkningar för kaninbursbygget. Jag har en hel del spillvirke som jag i första hand tänkt använda till de riktiga burarna och sommarburar för bete är ju mest bestående av nät, så de är ganska lättbyggda.

Det finns många hemsidor och bloggar osv om kaniner och man kan bli sittandes i timmar och läsa och titta på bilder ibland. En sajt jag tittat en del på nu senast är http://kanin.ifokus.se/ som jag tycker är ganska kul.

Böcker och litteratur om Kaniner finns det ju också ganska mycket av. Kaniner är ju populära husdjur och den ena boken är väl den andre ganska lik. Vill man skaffa sig lite grunder i kaninskötsel så kan det vara bra att läsa en bok, även om det såklart går att hitta det mesta på nätet. Nedanstående bok är en billig men bra grundbok för den som är intresserade av kaniner;

Kaniner : lyckliga och friska

Om du har hittat någon kaninbok som du tycker är extra bra (eller dålig) så skriv gärna en kommentar här i bloggen!

Jag lovar att återkomma med mer rapporter snart om hur det går med mina kaninplaner. Förhoppningsvis även en hel del bilder på både burbyggen och kaniner så småningom.

Annars är det sagt att kattungar äldre än 8 veckor ska avlivas med narkos och det stod inte i artikeln om hur gamla just dessa kattungar var.

Men om man ska vara lite objektiv så kan man ju tycka att varför ska små kattungar få dö ”behagligt” när andra husdjur får uppleva mycket brutalare sätt att avsluta sina liv på…?

Och ingen jägare skjuter ju älgar med sömnpilar i sina bössor, utan där är det bara ”pang på rödbetan”. Kor och grisar tar man väl ihjäl med ”slaktmask” (ungefär som att slå in en spik i hjärnan)… Höns hänger man upp i fötterna i krokar som åker runt på en linbana och i bästa fall får de en elektrisk stöt som bedövar dem innan deras huvuden rivs av från kroppen.

Men man tycks alltså dra gränsen vid ”sällskapsdjur” om man ska få somna in då man ska dö. Men vissa djur är ju både husdjur och sällskapsdjur, t.ex kaniner. Vissa åker in och betalar hundratals kronor per spruta för att avliva sina sjuka kaniner medans grannen slår en påk i skallen på sina…

Men spelar det egentligen någon roll hur man dör på för sätt om man inte är medveten om att man ska dö? Så länge det är snabbt och ”smärtfritt” så har jag svårt att se att det är bättre att dö för en spruta hos veterinären än att t.ex få en kula i huvudet?

Den stora grejen med detta är väl empati och hur den som utför ”dådet” är som person. Många ”normala” människor har nog svårt att t.ex ta en spade och hugga av huvudet på en liten söt kattunge med. Att ge en spruta eller ett piller som gör att katten slaggar in för evigt känns mindre ”mordiskt” och framförallt ser det ju ”trevligare” ut. Men för vissa personer spelar detta säkert ingen roll alls om man slår ihjäl en fluga eller en katt.

Men i just det här fallet med kattungarna som poliserna hackade upp och slängde i skogen så hade man väl kunnat sköta det på ett mer diskret sätt? Att det finns ”tuffa” poliser som utan problem kan smacka ihjäl några små söta kattungar har jag inte alls svårt att föreställa mig, men att sen dumpa kropparna i skogen så att de hittas av barn och andra känns ju synnerligen korkat och osmidigt.

Nä, det här med döden kan vara svårt. Jag vet veterinärer som fått avsluta sina karriärer då de inte längre klarat av att dagligen ta livet av ibland helt friska husdjur som bara är oönskade. Trots att djuret fått somna in under narkos.

Det här med ”personlig anknytning” till ett djur har ju också stor betydelse för hur man kan klara av att ta livet av det. Många barn till bönder har gråtit floder då deras ”favoritgris” fått besöka slaktaren och sen hamnat på julbordet för att ätas upp. Bönder brukar försöka att låta bli att knyta an till sina djur på en personlig nivå för att undvika känslomässiga problem med att driva och hålla djur för slakt.

Jag antar att jägare nuförtiden går till veterinären och tar bort sina hundar? Förr satte man ett skott i huvudet på dem, men då vissa hade så starka personliga band till sina hundar så lät man istället en jaktkamrat ta med sig hunden på ”den sista promenaden”, man kunde alltså utan problem skjuta ihjäl en hund, bara det inte var ens egen…

Jag har ännu inte riktigt bestämt mig för vilken ras jag vill ha, men har tittat lite extra på Lejonhuvade

och sen har jag även sneglat lite på rasen Jamora.

Sen ska man ju välja en lämplig färg också, vilket inte är helt lätt då det finns många fina och spännande färger och teckningar… Jag kan tänka mig de flesta färger, men jag är inte så förtjust i vita kaniner med röda ögon.

Tanken är att jag denna gång ska försöka hålla mig väldigt seriös i min lilla kaninavel. Jag ska självklart gå med i Sveriges Kaninavelsföreningars Riksförbund (SKAF) och dessutom blir det väl även medlemskap i Södermanlands Läns kaninavelsförening skulle jag tro.

Sen hade jag tänkt ställa ut mina kaniner på utställningar och förhoppningsvis avla fram fina djur som jag sen kan avla vidare på. Inte i någon större skala, men några kullar om året iallafall ska det väl kunna bli.

Kaniner är för min del endast något man har som hobby och sällskap, att slakta en kanin skulle jag nog inte vilja göra och annars kan man ju inte ha någon ”nytta” av en kanin om det inte är en Angorakanin såklart, för då kan man ju klippa och ta hand om ullen och sticka vantar och sånt… Men angorakaniner är jäkligt jobbiga att sköta om då pälsen inte bara ska klippas ofta, utan även hållas ren och kammad. Sen när man klippt så är de lite känsligare för kyla osv.

Såg att en raskanin med stamtavla kostar uppåt 500 kr idag! På den tiden jag höll på för cirka 20 år sen så kostade en kanin max 50 kr, så det har ju hänt en del.

Vet dock inte hur många kaniner som säljs nuförtiden. Har fått för mig att kaniner inte längre är något som ligger på topplistan över husdjur? Så jag räknar inte med att kunna bli rik på försäljning av kaninungar direkt, men kanske man kan få några sålda om man lyckas bra på utställningarna, vi får se hur det går.

Synpunkter och förslag på ras tar jag gärna emot, så skriv en kommentar. Förr hade jag dvärgvädur och även några större franska vädurar, men även om de fortfarande är väldigt populära så har jag tänkt att skippa just vädurar den här gången.

Jag ska sätta igång att bygga burar så snart jag hinner med det. Jag kommer hålla mina kaniner utomhus året runt, så det gäller att bygga rejäla burar.

Får se när själva inskaffandet av kaninerna blir, jag vill ha allt klart först och kanske även besöka några utställningar innan jag köper mina första djur. Kul ska det bli iallafall!