Far- och morföräldrar behövs
Deprecated: Function split() is deprecated in /customers/niklin.se/niklin.se/httpd.www/weblog/wp-content/plugins/adsense-manager.php on line 148
Deprecated: Function split() is deprecated in /customers/niklin.se/niklin.se/httpd.www/weblog/wp-content/plugins/adsense-manager.php on line 148
Deprecated: Function split() is deprecated in /customers/niklin.se/niklin.se/httpd.www/weblog/wp-content/plugins/adsense-manager.php on line 148
Deprecated: Function split() is deprecated in /customers/niklin.se/niklin.se/httpd.www/weblog/wp-content/plugins/adsense-manager.php on line 143
Far- och morföräldrar är något man verkligen kan önska att alla ungar får uppleva och lära känna! Jag tror att de är klart underskattade i dagsläget och att många föräldrar inte inser vilken oerhörd kraft det kan finnas i relationen mellan ens barn och ens föräldrar.
För egen del har min morfar och mormor varit oerhört viktiga personer i mitt liv och jag har så otroligt mycket positiva och fina minnen av dem. Och jag hade även förmånen att få ha dem med mig ganska länge i livet, ganska långt upp i vuxen ålder.
Det finns dock många som aldrig får chansen att växa upp med far- och morföräldrar i sin närhet. Ibland är de döda och ibland är de frånvarande av andra orsaker. Idag är det vanligare att man flyttar och lever längre ifrån varandra och dessutom tror jag att skilsmässor och mer komplexa familjesituationer ibland gör att kontakten inte alltid är problemfri.
Nu när man har egna barn så inser man att kontakten med sina egna föräldrar är viktig för att ens barn ska kunna glädjas åt sina far- och morföräldrar. Lyckligtvis har jag bra kontakt och relation till mina föräldrar, men man hör ju talas om många som “klippt banden” och inte vill ha kontakt med sina föräldrar.
Min egen pappa till exempel har aldrig träffat sina farföräldrar, de var döda långt innan han var född. Hans morfar var det ingen som visste vem det var och hans mormor tror han sig ha träffat vid ett tillfälle, då han var 6-7 år gammal… Kanske den bakgrunden förklarar något att jag sen inte hade någon särskilt bra relation till hans föräldrar? Min farfar har jag endast några otydliga minnesfragment av och min farmor om möjligt ännu mindre… Farmor dog när jag var 10 år och jag vet inte om jag ens träffat henne 10 gånger. Farfar minns jag mest av då jag träffade honom på sjukhuset dagen innan han dog 1984.
Min morfar och mormor däremot var nästan konstant med mig i livet tills jag kom långt upp i tonåren och även efter det så umgicks vi och hade kontakt flera gånger i veckan. Min mormor dog i augusti 2005 (90 år gammal) och hann faktiskt även få träffa och krama om min lille son innan hon dog. Faktum är att jag tror att hon efter det besöket kände att hon fått uppleva och “bocka av” något hon drömt om ända sen jag föddes, att se mig som förälder… En dryg månad senare så dog hon och min sista far- och morförälder var därmed borta…
Nu hoppas jag att min son under många år får skapa sina egna minnen med sina mor- och farföräldrar. Han är väldigt förtjust i dem allihopa och tjatar ofta om att han vill åka och hälsa på eller undrar om de ska hälsa på honom. Så visst är banden starka!
Jag avslutar med ett litet boktips:
Barns tankar om mormor och morfar, farmor och farfar