Att få vara ifred på muggen
Postat den 04 januari 2008 av Niklas Lindberg
Som småbarnsförälder är det ibland svårt att få vara ifred på muggen… Det har tydligen även Tilde de Paula också och beskriver i sin krönika om hur sonen försöker utföra ett könsbyte med henne då hon satt på muggen och försökte göra ”nummer två”…
Hemma har jag faktiskt börjat låsa om mig ibland då man vill sitta ifred, men alltsom oftast har man ändå sällskap på muggen av en nyfiken krabat som passar på att riva runt bland inredningen då man är temporärt immobiliserad… Sen ska ju resultatet analyseras och därefter ska det sägas adjö till toalettens innehåll vid själva nedspolningen.
Nä, tiden då man kunde sitta ifred på muggen och läsa en tidning en kvart eller så är absolut över… 
Jag lovar att jag aldrig kommer att ”analysera” resultatet av mina egna toalettbesök tillsammans med mina barn. Herregud! Att vara förälder betyder att man också klarar av att sätta gränser för sin egen personliga sfär gentemot sina barn. (Jag kommer t.ex. heller aldrig låta mina barn undersöka mitt könsorgan eller annat som små barn vill göra innan de från vuxna fått vägledning i livet om vad man får göra och inte får göra – för att inte säga vad som är lagligt och olagligt.)
Att förklara för nyfikna barn är en sak. Att förstå vad som är lämpligt och olämpligt är en annan. Att vara förälder innebär inte att man själv ska tillåta sig att sjunka ner till schimpansstadiet. Tvärtom så är väl en del av föräldrarskapet att vägleda barn in i samhällets sociala regler. Du skrämmer mig!
/Pappa till en liten flicka
Jadu Peter…
Ännu mer skrämmande att en småbarnsförälder säger sig att bli skrämd av något som hör småbarnsåldern till…
Du kommer nog få en redig chock när din lilla flicka hamnar i ”kiss- o bajsstadiet” som alla småbarn gör…
Förhoppningsvis kommer du kanske inse hur det funkar så småningom, eller så gör du inte det och förtrycker ditt barns naturliga beteenden och normala utveckling. Vi får hoppas på det bästa…
Mmm, jag menade inte att låta elak. Förlåt för det, men åsikterna står jag för och, förresten, det var några år sedan dotra var i den åldern så så liten är hon inte, även om jag skrev ”liten flicka”.
Att vänligt men bestämt visa vad som är ens personliga sfär kallar inte jag att förtrycka barns naturliga beetende. Att leda barns naturliga beteenden in i sociala mönster är en självklar del av uppfostran, vare sig du är medveten om det eller inte.
Barn lär sig t.ex. vad som är äckligt och inte äckligt, vad man får ta och inte ta (t.ex. att inte plocka på sig saker i butik), att man inte får skada andra etc. Barn kan t.ex. stoppa vad som helst i munnen. Vi vuxna och äldre syskon justerar hela tiden barns naturliga beteenden enligt vår kulturs sociala normer, metvetet eller omedvetet.