Välja dagis?
Att ha förmånen, eller kanske ångesten över, att få välja vilket dagis ens barn ska gå på är inte alla förunnat. På många ställen i landet är man helt enkelt tvungen att ta det dagis som finns tillgängligt och ligger närmast och i många kommuner existerar inga privata alternativ.
Läste nyss om Isabelle Halling och hennes bravader i samband med val av dagis. För vår egen del såg situationen inte riktigt likadan ut, men visst känner man igen tankarna och oron inför att lämna bort den man älskar mest i livet till att vårdas och uppfostras av helt okända personer…
Dessa okända personer ska inte bara se till att hålla mitt barn tryggt och skyddat från faror, utan också vara med och forma honom som människa; lägga grunden till goda värderingar och se till att han har möjlighet att utvecklas både fysiskt och mentalt på önskvärt sätt…
Klart man blir nervös, vilka är personerna som ska ta hand om mitt barn? Vad kan dom, vad har dom för åsikter, vad är det för typer helt enkelt?
De flesta dagis, eller förskolor som det ju egentligen heter, är ju väldigt lika annars vad det gäller studieplaner, mål och visioner. Möjligen att vissa skillnader inom pedagogiken finns att välja på med montessori osv. Så den största skillnaden egentligen enligt min mening är just vilka som jobbar där. Det är alla unika individer med olika bakgrund och personligheter. Gemensam nämnare är ju att de förhoppningsvis har en likartad utbildning och den kunskap som anses nödvändig för att kvalificera sig som lämplig att arbeta med små barn… Förhoppningsvis som sagt…
Men även då man känner sig ganska trygg med att de personer som jobbar där verkar vara just såna toppenmänniskor som man önskar sig, så kommer man ändå att nån dag få hämta sitt barn av någon man aldrig sett förr och som kanske inte alls verkar vara någon man vill anförtro sitt barn… – vikarier! Missförstå mig rätt, det finns helt underbara människor som vikarierar på dagis och ibland får man självklart även dessa. Men poängen är just att man inte vet vem det är, man har inte ens fått träffa personen innan. De personer man lämnar till på morgonen äroftast inte samma man hämtar barnet hos på eftermiddagen.
Har man otur så inser man snart att just vikarierna är de som utgör grunden i personalstyrkan på dagiset! Varje dag nån ny vikarie och bara i undantagsfall träffar man den ”ordinarie” personalen. Man känner sig lite blåst och undrar om alla de man ”röstat” för har slutat, men får oftast svaret att de är sjuka. Och här kommer man väl till själva kärnan i dagens dagisvärld – sjukdomar!
För det är inte bara personalen som är sjuka, barnen blir sjuka mer eller mindre konstant och ibland undrar man om dagiset egentligen är en hemlig institution där man testar all världens sjukdomar i olika varianter. Och när ens barn blir sjukt hela tiden så är det ganska stor risk att man själv till slut går samma väg och ständigt går runt med hosta, snuva, huvudvärk och ont i halsen… varvat med regelbundna magsjukor. För på dagis florerar verkligen sjukdomar av alla de slag!
Varje morgon då man lämnar sitt barn ser man en lista på dörren med vilka sjukdomar som är mest aktuella och akuta på avdelningarna; Höstblåsor, kräksjuka, hosta och ögoninfektioner kan vara exempel på en normal dagsnotering på anslaget.
Vafan är Höstblåsor tänker man då och tror att det är nåt dagis hittat på själva i brist på medicinsk kompetens, men nädå, sånt finns och man lär sig nån ny sjukdom med jämna mellanrum. Har man otur får man även pröva på den själv… 
Tyvärr är ju inte alla barnen sjuka samtidigt, utan det är ett ständigt roterande och alla avlöser varandra i olika etapper så att man hela tiden ser till att vara maximalt utsatt för smitta och elände…
Så det dagis man från början väljer eller accepterar är tyvärr sällan det dagis som man sen verkligen får… Personalen dyker upp mer som gästarbetare bland vikarierna och alla är ständigt sjuka, inklusive du själv! Det enda som är konstant, oavsett hur mycket frånvaro ditt barn har osv, är den faktura man får varje månad med kommunens maxtaxa.
