En tidsmaskin vore bra att ha.
Ibland då jag snackar med folk om släktforskning så får jag frågan om det inte går att kontrollera släktskap med DNA teknik?
Och det gör det väl på sätt och vis, men man måste ju isåfall ha tillgång till den persons DNA som man vill kontrollera sitt släktskap med… Och det är ju inte det lättaste då de flesta man forskar fram ur kyrkböckerna har dött för flera hundra år sedan…
Man kan ju visserligen göra några DNA undersökningar om man har forskat klart och väljer att jämföra sig självt med sina nu levande släktingar som man forskat fram. Då ska man kunna se om det finns tillräckliga likheter i DNA för att se om man är släkt.
Problemet är väl då att man egentligen borde vara släkt med alla andra med tanke på det lilla befolkningsunderlag som fanns i världen redan bara några fem- sexhundra år tillbaka i tiden…?
Så jag tror att det blir svårt att DNA släktforska för oss som lever nu. Kanske våra barnbarns barnbarn får den möjligheten att göra det ”bakåt” till 2000 talet.
Men det går väl bra med kyrkböckerna kan man tycka!? Där står det ju oftast ”i svart på vitt” vem som är far och mor till det lilla barnet. Eller hur?
Kyrkböcker räknas ju till samtida och primära källor, dvs den bästa typen…
Men man funderar ju ibland på hur mycket fel där egentligen finns i kyrkböckerna.?
Prästerna… kanske senila, berusade, korkade, sjuka osv. Det var dom som satt där och skrev ner ”facit” på ens ursprung.
Och sen har vi det där som tydligen faktiskt är ganska vetenskapligt bevisat (men ingen egentligen vill tro på); att cirka 10 % av ALLA barn som föds, har fötts och kommer att födas… INTE har den far som anges!
Här snackar vi inte om adoptioner och liknande, utan ett rent biologiskt fakta att 10 % av befolkningen har en annan pappa än den dom tror sig veta är sin pappa!
Så ska det alltid ha varit sägs det, trots att det förut var både förbjudet och ansågs mycket omoraliskt att vara otrogen.
Man kan ju bara hoppas de siffrorna är fel, för annars så har man ju en hel del fel i sin antavla…
Kanske till och med är så illa att ens egen far inte är den man tror?. Det är ju 10 % risk om man nu ska tro på statistiken…
Och hur många går och tar ut och begär DNA test för att kolla om ens farsa verkligen är ens farsa?
Det är väl sånt som gör att man kan börja fundera på hur exakt vetenskap släktforskning egentligen är?
Och när man funderar på det så brukar jag ibland drömma om att man hade en tidsmaskin som man kunde resa tillbaka i tiden med!
Då skulle man kunnat åka runt och fotografera sina anor, ta blodprov på dem 
och be dem berätta lite om sitt liv…
Men nu har man ju ingen tidsmaskin, så där sitter man med massa källor som nu plötsligt inte längre är bevis och facit, utan mer en indikation på ett trolig eller tänkbart scenario.
Men spännande är det ju ändå! 
