Vad vore livet utan bilder?
När jag ibland försöker ta mig igenom alla de album, kuvert, lådor och påsar med bilder som jag har efter min morfar och mormor så blir man både glad, sentimental, förbannad, trött, upprymd, frustrerad men framförallt – nyfiken…
Det är ju nämligen så att bilderna i 99 % av fallen är omärkta med vare sig årtal eller vem som är med på bilden…
Några personer kan man med enkelhet känna igen, men de stora flertalet personer som jag tittar på från gångna tider är för mig okända…
Kanske det är viktiga personer i min släkt? Kanske där sitter morfars mormor på en bild omgiven av sina små barnbarn? Kanske det bara är någon bekant till mormors moster som knappt ens mormors mor visste namnet på?
Jag har några bilder som jag tror kan vara bilder på min mormors föräldrar, men jag har ingen som kan bekräfta eller dementera mina teorier… Så ska jag då våga använda bilden med risk att det är en helt annan person, nej det vågar jag ju inte…
Men tänk om det verkligen är dom och att de nu istället får ligga kvar nedpackade i lådorna utan att någon tittar på dem… Det känns inte heller bra…
Men egentligen borde jag skärpa till mig och släppa spekulationerna på de bilder där jag nog aldrig kommer att få veta… Och istället ägna mig åt att märka upp de bilder där jag faktiskt vet vem det föreställer… För om några år har jag kanske helt glömt bort det, eller kanske kommer ihåg fel och då ramlar ytterligare en generation bort i den stora glömskan där så många bilder hamnar…
Men att scanna eller fotografera av sina album och porträtt är inte helt smärtfritt, det tar tid och resultatet blir inte bättre än man anstränger sig, så ofta blir mina ambitioner just bara ambitioner och bilderna får ligga kvar i lådorna…
Så lyd ett gott råd från en person som själv inte alltid lever som jag lär, men märk dina bilder!
Här är iallafall en bild som jag vet vilka det föreställer..
Det är jag själv och min mormor på den tiden då somrarna var soliga och varma och man inte kände till något ont här i världen…
